Exklusiv intervju: Wingårdh blickar inåt i ny utställning

Folkkäre arkitekten och tv-profilen Gert Wingårdh har minst sagt oväntade kopplingar till Sofiero. Nu sluts cirkeln med en stor utställning i slottet, som kretsar kring den kreativa processen och hans personliga resa genom fem decennier.

Flerfaldigt prisbelönta arkitekten Gert Wingårdh sitter i bilen med högtalartelefonen påslagen. Bilen rullar söderut från Göteborg mot Malmö, där veckans inspelning av den populära tv-serien ”Husdrömmar” ska ta plats.

–Det är det bästa som finns, att prata i telefon när man kör bil, säger 71-åringen.

Han har vant sig vid tanken på att vara hela Sveriges arkitekt och mysfarbror. Att bli igenkänd och stoppad på stan känns bara positivt.

–Jag är inte säker på att jag har förändrats överhuvudtaget i min yrkesroll. Men jag har förändrats som person. Tidigare var jag inåtvänd, nu är jag extremt utåtriktad. Det har skett i små steg och jag har inget bra svar på hur det gick till.

Sedan har han det ändå, ett bra svar alltså:

–Jag har märkt att om man besvarar ett leende så öppnar folk upp sig. Jag har fått öva mig på det. Till sist har jag blivit mindre rädd. Numera hamnar jag ofta i situationer där folk tror att de redan känner mig och därför börja prata. Sedan upptäcker de snabbt att jag är samma person till vardags som på tv.

Gert Wingårdh må vara bohuslänningen personifierad, men faktum är att han har ett utbrett rotsystem i den nordvästskånska myllan.

– Min farfars far, August Wingårdh, var en av konsulerna i Helsingborg. Han hade sex söner och en dotter som i sin tur fått barn och barnbarn. De flesta bor kvar i trakten så jag har många släktingar där nere som heter Wingårdh.

Det var samme August som 1896 lät bygga sommarbostaden Villa Ekeliden på stranden nedanför Sofiero slott. Men villans höga torn störde utsikten från slottet vilket irriterade kungen, Oskar II. Han ville att August Wingårdh skulle riva villan, men inget hände förrän 1905 då prinsparet Gustav VI Adolf och hans Margareta fick Sofiero i bröllopsgåva.

–Det löste sig så, att prinsen lät riva tornet, men innan dess gav han August en dubbelt så stor tomt lite längre bort. Där byggde August ett nytt hus, Villa Solbacka, säger Gert Wingårdh.

Nu får Gert Wingårdh själv njuta av den obrutna utsikten från slottet. Under säsongen 2022, med start 5 maj, visas arkitekturutställningen ”100% Wingårdh?” som är en tillbakablick över fem decenniers skapande.

–Jag tycker att det är jätteintressant att prata om den kreativa processen och när jag förstod att Sofiero har många besökare var det självklart att tacka ja, säger han.

Utställningen hade inte varit typisk Wingårdhsk om den inte hade haft ett högst personligt anslag. Besökarna får ta del av ett antal arkitektprojekt, både i skiss- och modellform, men också av de privata tankar och livshändelser som Gert Wingårdh brottades med under tiden skisserna växte fram.

–Min pappa dog för 6–7 år sedan och innan dess hade han en stroke som gjorde att kvaliteten i våra samtal sjönk. Jag ville ställa alla frågor om min uppväxt, men jag kunde aldrig göra det. Efter att han dog roade jag mig med att skriva ner mina memoarer, för mina barns skull. Och när jag väl hade börjat sätta ord på saker, så triggade det en massa annat. Texterna som finns att läsa i utställningen är en naturlig förlängning av det jag skrev då.

Att Gert Wingårdh blottar inte bara sina yrkesmässiga våndor och vedermödor i en offentlig utställning är förstås ett högst medvetet val.

– Jag tror att många människor är intresserade av att vara sanningsenliga och därför har jag valt att vara personlig och öppen. Att inte försöka upprätthålla en fasad. Jag har bara haft gott ut av att bjuda på mig själv. Det har varit en grym egennytta.

Du är belönad flera gånger om –bland annat med det fina Kasper Salin-priset inte mindre än fem gånger – och driver ett framgångsrikt arkitektkontor med prestigefyllda uppdrag. Vad har du kvar att göra?

–Det skulle vara kul att rita något jag själv tycker är bra. Det ligger något i arkitekturens natur att man aldrig blir nöjd, det är tyvärr så. Ja, jag vill rita en bra byggnad innan jag dör… tänka ut ett bra svar på en väl formulerad fråga. Liljevalchs tillbyggnad är ett bra svar. Vattentornet i Helsingborg är ett annat.

Även om han tycker att det nya vattentornet i Helsingborg är ett lyckat projekt, är det också en förarglig nagg i kanten.

–Nästan alla byggnadsprojekt består av val, det kan vara ekonomiska val eller materialval. Vattentornet är 90 meter i diameter, men vi ritade också en variant som var 150 meter. Jag är helt övertygad om att den större hade varit ännu bättre, men den var inte möjlig att bygga på grund av budgeten. Så nu kommer jag att reta mig lite varje gång jag kör förbi. Så är det med nästan allt jag ritat.

Som tur är, är Gert Wingårdh i grunden en oftast sorglös figur.

–Jag är nog en obekymrad person som har ganska lätt för att hantera min ångest.

Medan bilen fortsätter att rulla mot Skåne funderar han på vad han har för förväntningar inför utställningen i Sofiero slott.

– På ett personligt plan vill jag att den ska ge en så sann skildring som möjligt. En inblick i min kreativa process. Och så hoppas jag att det ska bli dubbelt så många besökare som förväntat. Jag vill nå ut till så många som det bara går.